FETMA
Tittar just nu på ett nytt program på 3an, som är om fetma!
Herregud,en människa som vägen 230 kg!! :O Blir alldeless förundrad, hur orkar han små ben bära honom varje gång han måste upp och gå? Visserligen går han med kryckor hela tiden, men ändå..
Har lovat mej själv att aldrig gå så långt! En tjej som det handlar om heter Tessan och en annan heter Therese, känns som en pik - rakt mot mej!
Jag måste verkligen gå ner i vikt, snabbt. Fixar inte att leva som jag gör nu, storlek 40! Jag vet att jag inte borde klaga, men jag mådde SÅ BRA när jag var nere på en storlek 36! Fattar inte hur jag bar mej åt för att gå ner, eller för att gå upp kilona igen heller för den delen. Får ryck i hjärnan om jag ger det en extra tanke, men ändå så kan jag inte med att typ gå och gymma. Känns hemskt! Alla bara tittar, får för mej att alla tänker: "Herregud, va tjock hon är! Hur vågar hon visa sej?" ...
Åh, sen blir det väl inte bättre av att jag är hungrig hela tiden heller. Har provat bantningsgrejsimojser som ska göra att man blir mätt längre och sånt, men det är bara skit! Funkar inte på mej iaf, sen om det funkar på andra, så är det väl roligt för dom!
Simning funkar bra, promenader med, lite lätt jogging och att ställa om sina matvanor. Låter lätt, eller hur?
Som en början iaf, men vafan.. Man ska ju ha lite motivation, lite jävlaranamma!!! Vart finns det då? Doldt under en massa fett!
Nej, nu ska det bli ändring! Inge mer småätande, mer motion och så kan vi skippa dom där extra portionerna. En räcker! Fan va bra, imorgon då jävlar!
Kanske ska börja med att föra en slags dagbok? Typ över hur mkt man går ner i veckan, eller väga sej varje dag eller ngt sånt. Hm.. Så får det bli.
Punk slut
