make each day count

Igår hade min lilla lilla syster bal.
Hon var så vacker! Hittade även goa lilla kusinen, som också var sååå fin!
Tittade på alla fina klänningar och frisyrer i parken en stund innan dom åkte vidare. Hade sällskap med Amanda och hela familjerna.
Känns konstigt att det är 6 år sen jag själv stog i Badhusparken med min svarta klänning!

Jag ÄLSKAR körsbärsblommor. Träden är så vackra nu när dom är i full blom!

Vad jag inte älskar är min mage, den gör ont. Så nu kryper jag ner i sängen och dricker te. Adjö.

Sitter just nu på min balkong och dricker te. Svartvinbär. Yllekoftan är på, men strumporna är av!  Det är varmt, barfotavarmt. Sitter här och tänker igenom dagen som har gått. Gillar att köra en liten summering, för att se det bra och det mindre bra på en dag.

Idag, jävlar, va en bra dag.

Började med att jag vaknade på helt fel sida. Sur och irriterad. Jobbet gick långsamt och solen lockade mer än disk och mellanmål. Pratade med Anton, fick en idé om Åsa. Han var inte svårtövertalad, och lagom till halv 3 satt vi på bussen tillsammans med Sophie. Kära Storavik, jag hade saknat. Badkläderna var med och det blev totalt 4 dopp! Sol, varm sand, fördämningsbygge och hallon. Som en sommardag! Detta behövdes för min själ. 

Hamnade till slut i stallet med Denise och Sophie.  Börjar tycka mer och mer om det. Inte själva hästarna, men omgivningen. Det finns mycket fint att se på, och ett konstigt lugn.

Nu blir det kvällskiss med Sessan, som för övrigt också har badat idag - massor! Godnatt!

Vad gör man när man själv känner hur nära man är att tappa allt förstånd?
Alla känslor kommer på samma gång, gärna lagom till läggdags.
Varför händer all skit mej?
Varför kan jag aldrig få vara bra?
Jag är vill vara lyckliga, skrattande och pigga Therese. Istället är jag grinig, konstant trött och tråkig.
Jag kan inte göra någonting utan att känna det äckliga jävla benet.
Ta en promenad med hunden kan ibland vara värre än ett gympass.
Det värsta med hela situationen är att ingen verkar förstå.
Jag stannar gärna vid "jag har ont" när förklaring ska ges.
Ju längre jag pratar om det, desto mer bränner det bakom ögonlocken.
Jag orkar inte mer.
Hur ska jag kunna leva ett drägligt liv i typ 50 år till?
I sommar är det 9 år sedan all skit började. Jag minns det väl och jag har exakt samma tomma tankar nu som då.
Då hade jag inte all värk.
Då hade jag sår och svullnad.
Nu är det nästa olidligt vissa dagar. Vem förtjänar konstant värk? Det tär inte bara på mej och mitt psyke, utan på resten av min kropp.
Den har redan börjat säg ifrån.
Magen ballar ur ibland, hela vänster sida av kroppen får lida för att höger ben är dumt.
Höften gör ont, ryggen gör ont, fötterna gör ont och nu börjar nacken göra ont.
Vad ska jag göra?
"Ta hand om dej själv, fokusera på ditt välmående" säger dom smarta idioterna på olika vårdställen.
HUR? Hjälp mej för fan.
Ta bort värken och jag är nöjd.
Kapa av skiten.

Förlåt.