thursday
Vad gör man när man själv känner hur nära man är att tappa allt förstånd?
Alla känslor kommer på samma gång, gärna lagom till läggdags.
Varför händer all skit mej?
Varför kan jag aldrig få vara bra?
Jag är vill vara lyckliga, skrattande och pigga Therese. Istället är jag grinig, konstant trött och tråkig.
Jag kan inte göra någonting utan att känna det äckliga jävla benet.
Ta en promenad med hunden kan ibland vara värre än ett gympass.
Det värsta med hela situationen är att ingen verkar förstå.
Jag stannar gärna vid "jag har ont" när förklaring ska ges.
Ju längre jag pratar om det, desto mer bränner det bakom ögonlocken.
Jag orkar inte mer.
Hur ska jag kunna leva ett drägligt liv i typ 50 år till?
I sommar är det 9 år sedan all skit började. Jag minns det väl och jag har exakt samma tomma tankar nu som då.
Då hade jag inte all värk.
Då hade jag sår och svullnad.
Nu är det nästa olidligt vissa dagar. Vem förtjänar konstant värk? Det tär inte bara på mej och mitt psyke, utan på resten av min kropp.
Den har redan börjat säg ifrån.
Magen ballar ur ibland, hela vänster sida av kroppen får lida för att höger ben är dumt.
Höften gör ont, ryggen gör ont, fötterna gör ont och nu börjar nacken göra ont.
Vad ska jag göra?
"Ta hand om dej själv, fokusera på ditt välmående" säger dom smarta idioterna på olika vårdställen.
HUR? Hjälp mej för fan.
Ta bort värken och jag är nöjd.
Kapa av skiten.
Förlåt.
<3
