...
Klockan är 00.31 och jag kan inte somna. Typiskt är väl det, när man ska upp tidigt imorgon. Eller idag.
Kan inte somna utan T jämte mej, låter som en jätteklyscha, men det faktiskt sant.
Är så beroende av att ha någon jämte mej. Att känna att någon ligger där, att sängen är lite nertyngd där bakom mej, att någon andas och kanske rör sej lite smått ibland. Bara så jag inte känner mej så ensam.
Som nu.
Fick lite depp förrut, fastän jag har haft så roligt med Emelie idag!
Vi har suttit ute på Rumpans uteservering och druckit kaffe, ätit 2 glassar var, tagit massa flumkort med min kamera, smakat på äcklig Gin & Tonic, myst och bara umgåtts. Emelie, om du läser detta någon gång, du är hel underbar! Lova mej att du aldrig försvinner ur mitt liv! Du är den som förstår mej och bara är där om det är något. Tack!
Deppet. Usch, vilken känsla. Från glad och sprallig till nere och nästintill gråtfärdig.
Nu när våren kommer, och sommaren snart är här också, brukar jag bli så nere.
Man ska ju egentligen bli glad och lycklig, att solen skiner och att man kan gå i bara ben med klänning!
Men jag då?
Hur ska jag någonsin kunna vara bekväm i mej själv med mitt jävla ben?
Jag kommer aldrig någonsin kunna gå på en strand utan bandage och känna mej riktigt snygg!
När alla kommer med korta leggins eller med hudfärgade strumpbyxor tittar jag snabbt bort.
Vet att jag bara kommer bli ledsen om jag ägnar tanken mer tid.
Undrar om dom på sjukhuset någonsin kommer lista ut vad det är, vart det kommit ifrån och om jag kommer bli bra?
Jag vill leva som vanligt folk. Utan sjukhusbesök, omläggninar, tonvis av mediciner, distrikssköterskabesök, byte av olika doktorer, homeopatbesök och med en liten gnutta självförtroende!
Varför ska massa skit hända mej, tänker jag?
Under 20 år har min kropp hunnit med att ge mej en jävla massa skit att ta hand om.
Först operationer av knät - 2 ggr! Fortfarande inte riktigt ok.
Sen svullnade en svettkörtel upp i armhålan som resulterade i operation och ett 13 cm lång ärr i hela armhålan. Visserligen bryr jag mej väl inte om det, men ett ärr är fortfarnde ett ärr, som alltid kommer sitta kvar.
Efter det krossade jag foten i skolan. Två långa ärr över hela foten.
Sen kom det med benet, 2004. 4 jävla år har fanskapet funnit på mej. Ingen har lyckats ta bort det. Varför undrar man? Pappa tycker att om man kan skicka människor till månen, kan man inte få bort något så litet på en ung tjejs ben?
Fatta hur mkt skit jag har gått igenom för detta! Jag är på gränsen till att ge upp helt.
Dom experimenterar med medicinsorter, olika för varje besök. Alla ger sina charmiga bieffekter.
Håravfall, humörsvängningar, viktuppgång (REJÄLT JÄVLA MKT, TACK!) magproblem (vilket man ska ta ytterligare en tablett) svullna fötter och ben, konstant hunger, huvdvärker som känns som huvudet ska sprängar.. Finns hundratals!
Varför ska en 16åring drabbas av något sånt?
Det har sabbt för mkt i mitt liv, vill leva normalt.
I 4 år har jag stått ut, i hopp om att det en dag kommer bli bra. Men när det bli bra, kommer benelvetet vara täct med ärr och fula "blåmärken" stora som knytnävar överallt. Buckligt och varmt, kommer det någonsin försvinna?
Jag ger upp!
Kommer dom inte på något rktigt jävla bra den 5:e nästa månad när jag ska dit igen, så kommer jag skälla och klaga och gråta och slå någon - tills dom fattar.
Ser dom inte att jag lider?
Konstant ont, har lärt mej att leva med smärtan, men den påminner sej varenda dag.
Ingen får väl så ont så att dom vill gråta på kvällen när man jobbat en dag?
Kommer aldrig kunna springa normalt, det gör för ont.
Värktabletter funkar inte, bara dom starkaste med morfin i. Vem fan skriver ut det till en 16-åring? Är helt beroende, hur fan ska jag kunna sluta med dom? Snart hjälper dom inte heller. Vad gör man då?
Har så många svar men väldigt få svar.
Nu flyger ett flygplan förbi utanför, det hörs så tydligt.
Jag får inte flyga. Åtminstone inte till varma länder! - " för många annorlunda bakterier, och så mkt medicin du måsta äta extra. nej, det är bäst att du stannar hemma i jävla helvetes sverige"!
Hatar doktorer, som bara klappar en på huvudet som om man är 5 år och säger att allt kommer bli bra, när man vet att det inte blir det. Det vet dom själva också, men likt förbannat ska dom ljuga och flina och tala om det för en, med en röst likt en överpedagogisk förskole-lärare!
FUCK THEM!
Ska bränna ner Sahlgrenska och skjuta varenda doktor!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARH!
Vill bara skrika.
Tack bloggen, för att jag fick avreagera mej.
Godnatt (?)
Kan inte somna utan T jämte mej, låter som en jätteklyscha, men det faktiskt sant.
Är så beroende av att ha någon jämte mej. Att känna att någon ligger där, att sängen är lite nertyngd där bakom mej, att någon andas och kanske rör sej lite smått ibland. Bara så jag inte känner mej så ensam.
Som nu.
Fick lite depp förrut, fastän jag har haft så roligt med Emelie idag!
Vi har suttit ute på Rumpans uteservering och druckit kaffe, ätit 2 glassar var, tagit massa flumkort med min kamera, smakat på äcklig Gin & Tonic, myst och bara umgåtts. Emelie, om du läser detta någon gång, du är hel underbar! Lova mej att du aldrig försvinner ur mitt liv! Du är den som förstår mej och bara är där om det är något. Tack!
Deppet. Usch, vilken känsla. Från glad och sprallig till nere och nästintill gråtfärdig.
Nu när våren kommer, och sommaren snart är här också, brukar jag bli så nere.
Man ska ju egentligen bli glad och lycklig, att solen skiner och att man kan gå i bara ben med klänning!
Men jag då?
Hur ska jag någonsin kunna vara bekväm i mej själv med mitt jävla ben?
Jag kommer aldrig någonsin kunna gå på en strand utan bandage och känna mej riktigt snygg!
När alla kommer med korta leggins eller med hudfärgade strumpbyxor tittar jag snabbt bort.
Vet att jag bara kommer bli ledsen om jag ägnar tanken mer tid.
Undrar om dom på sjukhuset någonsin kommer lista ut vad det är, vart det kommit ifrån och om jag kommer bli bra?
Jag vill leva som vanligt folk. Utan sjukhusbesök, omläggninar, tonvis av mediciner, distrikssköterskabesök, byte av olika doktorer, homeopatbesök och med en liten gnutta självförtroende!
Varför ska massa skit hända mej, tänker jag?
Under 20 år har min kropp hunnit med att ge mej en jävla massa skit att ta hand om.
Först operationer av knät - 2 ggr! Fortfarande inte riktigt ok.
Sen svullnade en svettkörtel upp i armhålan som resulterade i operation och ett 13 cm lång ärr i hela armhålan. Visserligen bryr jag mej väl inte om det, men ett ärr är fortfarnde ett ärr, som alltid kommer sitta kvar.
Efter det krossade jag foten i skolan. Två långa ärr över hela foten.
Sen kom det med benet, 2004. 4 jävla år har fanskapet funnit på mej. Ingen har lyckats ta bort det. Varför undrar man? Pappa tycker att om man kan skicka människor till månen, kan man inte få bort något så litet på en ung tjejs ben?
Fatta hur mkt skit jag har gått igenom för detta! Jag är på gränsen till att ge upp helt.
Dom experimenterar med medicinsorter, olika för varje besök. Alla ger sina charmiga bieffekter.
Håravfall, humörsvängningar, viktuppgång (REJÄLT JÄVLA MKT, TACK!) magproblem (vilket man ska ta ytterligare en tablett) svullna fötter och ben, konstant hunger, huvdvärker som känns som huvudet ska sprängar.. Finns hundratals!
Varför ska en 16åring drabbas av något sånt?
Det har sabbt för mkt i mitt liv, vill leva normalt.
I 4 år har jag stått ut, i hopp om att det en dag kommer bli bra. Men när det bli bra, kommer benelvetet vara täct med ärr och fula "blåmärken" stora som knytnävar överallt. Buckligt och varmt, kommer det någonsin försvinna?
Jag ger upp!
Kommer dom inte på något rktigt jävla bra den 5:e nästa månad när jag ska dit igen, så kommer jag skälla och klaga och gråta och slå någon - tills dom fattar.
Ser dom inte att jag lider?
Konstant ont, har lärt mej att leva med smärtan, men den påminner sej varenda dag.
Ingen får väl så ont så att dom vill gråta på kvällen när man jobbat en dag?
Kommer aldrig kunna springa normalt, det gör för ont.
Värktabletter funkar inte, bara dom starkaste med morfin i. Vem fan skriver ut det till en 16-åring? Är helt beroende, hur fan ska jag kunna sluta med dom? Snart hjälper dom inte heller. Vad gör man då?
Har så många svar men väldigt få svar.
Nu flyger ett flygplan förbi utanför, det hörs så tydligt.
Jag får inte flyga. Åtminstone inte till varma länder! - " för många annorlunda bakterier, och så mkt medicin du måsta äta extra. nej, det är bäst att du stannar hemma i jävla helvetes sverige"!
Hatar doktorer, som bara klappar en på huvudet som om man är 5 år och säger att allt kommer bli bra, när man vet att det inte blir det. Det vet dom själva också, men likt förbannat ska dom ljuga och flina och tala om det för en, med en röst likt en överpedagogisk förskole-lärare!
FUCK THEM!
Ska bränna ner Sahlgrenska och skjuta varenda doktor!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARH!
Vill bara skrika.
Tack bloggen, för att jag fick avreagera mej.
Godnatt (?)
Kommentarer
Postat av: Amanda
Finns här för dej, alltid! Älskar dej!
Trackback
