Oh my dear, it will be alright
Kollar på Generation fett, på 3an! När jag ser stackars människan som faktiskt väger nästan 600 kg så tycker jag nog att jag ser ut som en fotomodell. Jag tycker faktiskt att när jag står framför spegeln hemma, så har jag nog gått ner. Men vissa dagar, sånna dagar som de flesta säkert har, känner jag mej fetast i världen.
Har ibland svårt att htita kläder som sitter snyggt och gillar inte att gå in i en affär och sen behöva gå ut igen, bara för att jag har insett att det finns inte mycket för mej. Gillar Gina Tricot, för dom har oftast grejer i XL eller 42. Men de sitter inte alls snyggt vissa gånger. Och om jag hittar något som passar mej så har jag det ofta länge. Kan inte gå och småshoppa hela tiden, för att då köper jag något som kanske passar ena dagen, men inte alls alla andra dagar!
Det är svårt.
Och jag önskar ofta att jag vore en storlek 40 eller allra helst en 38. Kommer ihåg när jag blev sjuk, gick ner till 65 kg och kände mej bäst i hela världen! Jag kunde köpa vilka kläder jag ville, och i storlek 38!! Helt otroligt.
Men nu har det liksom inte gått, och shopping är inte kul.
Försöker ju gå ner i vikt, men jag tycker det går för långsamt och då tröttnar jag!
Är sån som person bara, för er som känner mej så nickar ni nog nu.
Och om jag nu kommer gå ner till 65 igen, vilket jag verkligen vill, kommer det ta tid.
Jag tränar, äter nyttigt och tänker positivt, men vafan mer kan jag göra?
Känner mej uppgiven och ledsen! Men samtidigt vet jag att jag har smalnat av lite, men väger fortfarande över 80 kg. Och jag känner mej varken snygg eller särskilt självsäker i mej själv just nu. Det är jobbigt att vara med Tobbe och ha bara trosor på mej, eller att ha bikini på sommaren. Men ska man deppa sej över allt så funkar inte livet.
Hm, sitter jag och säger emot mej själv?
Jag har gått ner lite, och det känns bra. Men den dagen jag kan gå i bikini på stranden och känna mej stolt, den känns långt borta!
En dusch och skönhetssömn?
Ska träna som en idiot imorgon.
Ledsen, är inte mej själv bara. Utsidan av mej stämmer inte med insidan!
Har ibland svårt att htita kläder som sitter snyggt och gillar inte att gå in i en affär och sen behöva gå ut igen, bara för att jag har insett att det finns inte mycket för mej. Gillar Gina Tricot, för dom har oftast grejer i XL eller 42. Men de sitter inte alls snyggt vissa gånger. Och om jag hittar något som passar mej så har jag det ofta länge. Kan inte gå och småshoppa hela tiden, för att då köper jag något som kanske passar ena dagen, men inte alls alla andra dagar!
Det är svårt.
Och jag önskar ofta att jag vore en storlek 40 eller allra helst en 38. Kommer ihåg när jag blev sjuk, gick ner till 65 kg och kände mej bäst i hela världen! Jag kunde köpa vilka kläder jag ville, och i storlek 38!! Helt otroligt.
Men nu har det liksom inte gått, och shopping är inte kul.
Försöker ju gå ner i vikt, men jag tycker det går för långsamt och då tröttnar jag!
Är sån som person bara, för er som känner mej så nickar ni nog nu.
Och om jag nu kommer gå ner till 65 igen, vilket jag verkligen vill, kommer det ta tid.
Jag tränar, äter nyttigt och tänker positivt, men vafan mer kan jag göra?
Känner mej uppgiven och ledsen! Men samtidigt vet jag att jag har smalnat av lite, men väger fortfarande över 80 kg. Och jag känner mej varken snygg eller särskilt självsäker i mej själv just nu. Det är jobbigt att vara med Tobbe och ha bara trosor på mej, eller att ha bikini på sommaren. Men ska man deppa sej över allt så funkar inte livet.
Hm, sitter jag och säger emot mej själv?
Jag har gått ner lite, och det känns bra. Men den dagen jag kan gå i bikini på stranden och känna mej stolt, den känns långt borta!
En dusch och skönhetssömn?
Ska träna som en idiot imorgon.
Ledsen, är inte mej själv bara. Utsidan av mej stämmer inte med insidan!
Kommentarer
Trackback
