make each day count

Usch, gårdagen slutade med så mycket tårar att jag fick huvudvärk!
Vi käkade mysmiddag med massa folk hos Anton, och sen satt vi bara och pratade vid matbordet. Men när klockan blev strax innan 11 orkade jag inte mer. Jag ville åka hem och då kom ju det jag hade fasat för mest.
"Hejdå"et.
Missförstå mej inte, är jätteglad för att dom åker! Men att säga hejdå till Martin och Anton igår var som.. ja, det kan inte jämnföras med så mycket. Det var mycket värre än allt vad som har med benet att göra iaf!
Jag stortjöt och smutsade ner Antons och Mart's tröja med mascara och tårar, men det ska dom fan ha eftersom dom inte är hemma på varken jul, nyår eller min födelsedag!
Suck.
På tisdag åker dom.
Vad gör vi då? Stannar hemma, helt ensamma?
Nej fy, hemska tanke. Jag har ju iaf Tobbe, och Anna min vän! Och Emelie givetvis!
Får väl hitta något annat att sysselsätta mej med, någon slags hobby? Så jag slipper tänka så mycket på dom menar jag!
Det är ju båda mina lillebrorsor som åker bort! (men den tredje stannar hemma,tackochlov!)
Har umgåtts med dom sen åtminstone 4-5års åldern, kanske tidigare, och nu kan man inte ens ringa dom? PÅ SEX HELA MÅNADER?
Suck igen.
Dom lovade mej iaf igår att dom skulle komma hem hela och levande! Dom skulle bara våga någonting annat.


----------------------------------------------

Det enda positiva med denna dagen är att nu klockan 3 har jag semester!
Sol, bad, värme - här kommer jag! Och Tobbe!
Om vi nu kan hitta passande resa, satsar ju fortfarande på sistaminuten.

Bussen går om 20 min.
Får väl muppa en stund på Facebook eller liknande.

Skriver mer ikväll!