Moodswings, anyone?
Åh va jag ibland känner mej hjälplös och liten.
Som nu.
Alldeless nyss var jag glad och lycklig över att chanserana att jag blir frisk har förbättrats, men nu blev jag nerdeppad igen och förstår ingenting.
Skitjobbigt.
Vad gör man åt saken?
Vet att jag inte borde deppa, kroppen scannar liksom av sej själv ibland efter känslor och när det blir för neråt, så fungerar inget! Benet blir bara sämre, så jag försöker hålla uppe humöret.
Mamma gör det lättare, men att bo tillsammans med en upp över öronen hormonell tonåring är inte ok.
Hon hotar med att vrida av nacken på stackars Sigge om hon inte får se ett visst program på tv.
Är sånt uppförande normalt, och i flera år? Vad kan det ha gått? 5?
Längtar tills jag har en egen lägenhet att gömma mej i.
Hosta, snor och feber hjälper inte alls till. Bad tajming!
Blir hemma från jobbet imorgon, och får spendera dagen med tonåringsåbäket - för hon är också sjuk och kan absolu inte gå till skolan!
Gaah!
Just nu hade jag allra mest behövt en kram.
Kommentarer
Trackback
