make each day count

Satt bänkad igårkväll när klockan slog halv 8. Michael Jackson's minnesstund sändes på TV.
Minnesstunden sändes live och höll på i 2 timmar. Hela grejen kändes väldigt planerad och visst att alla som höll tal om Michael sa oförglömliga och snälla saker, men det kändes lite "to much".
Artister sjöng hans och andras låtar för att hylla, men allting kändes som en enda stor konsert.
Jennifer Hudson, Usher, Stevie Wonder och Lionel Richie var blandannat dom som sjöng, vilket var fint.
I slutet ville Michaels dotter, Paris, säga något i mikrofonen. Hela familjen Jackson stog på scenen och tackade alla fans och resten av världen för att minnesstunden blev så bra.
Då brast det för mej. Insåg att han faktiskt lämnar sina barn efter sej och hur hemskt det måste vara att mista en förälder.

Efteråt visade dom "Dangerous turnen 92-93". Den höll på tills klockan blev för mycket och jag hann somna innan den var slut. Men människan kunde ju! Han var en mästare, på dans, sång och framförallt underhållning!
Jag kan aldrig tänka mej att någon tittar på hans klipp från turnen och sitter still..


RIP MICHAEL JACKSON!