make each day count

Jag har tänkt en del denna helgen.
På vänskap tillexempel.
Jag har dom finaste vännerna man någonsin kan önska sej, ställer upp i vått och torrt.
De flesta har jag haft sen barnsben, och några har tillkommit på senare år.
Vi passar liksom så bra ihop, alla kompleterar varandra så bra.
Någon är bra på att fixa och ordna saker, en annan är bra på att dra upp humöret när det är i botten. En är sjukt bra på ordvitsar, och en annan sjunger riktigt bra. Perfekt helt enkelt, en för varje dag i veckan.
Vi har gjort så mycket roligt tillsammans och jag hoppas att vi alltid kommer hålla ihop, speciellt vi oslagbara 7!

Men så finns det ju dom andra också.
Dom man var kompis med i mindre ålder och som man glidit ifrån.
Åh vad jag önskar att vi kunde ha samma kontakt som förr, för jag saknar tjejgänget vi hade då.
Men man växer liksom till sej litegranna när man börjar gymnasiet och alla väljer olika linjer.
Nya människor kommer in i umgängeskretsen, pojkvänner och flickvänner hit och dit..
Inte konstigt att man tappar lite kontakt och glider lite längre ifrån varandra.

Efter alla dess åren märker man också tydligt vilka som är ens riktiga vänner och inte.
Egentligen finns det inte mer att säga om det.
Vissa sviker och ställer inte upp, andra låter annat komma emellan.
Synd, vissa saknar man men andra undrar man varför man ens la ner tid på att få det att likna vänskap?


Nu får ni inte sitta där och läsa och tro att jag är någon ängel.
Jag är superdålig på att höra av mej, speciellt när jag lovat.
Men det är för att det finns för mycket information i min hjärna så den kan inte ta in mer.
Tough case, I know.
Men till alla er som känner mej, vet ju att ni får ringa istället ;)
Hela grejen med detta inlägget är osäker fortfarande, men jag älskar verkligen mina vänner.
Och ni som är riktiga, ni vet om det.