nollställd

Sitter här och morrar för mej själv.
Grannen har sina ungar här varannan helg (gissning) och hon skriker på ungarna hela dagarna.
Människan har heller inget vett i skallen verkar det som, för balkongdörren är vidöppen varenda gång.
Hon är hemsk.
Jag har så många gånger tänkt att sticka fram mitt huvud på hennes balkong (våra balkonger sitter ihop med plankor emellan!) och säga till henne.
Jag försöker sitta där ute med datorn för en stund sen, och sen planterade jag om en blomma. Men icke, blir bara arg och irriterad när jag hör hennes röst.
"Ja men åk hem till pappa då!" skriker hon. Hennes unge svarar något i stil med att han faktiskt vill vara hos mamma men hon kanske kan lugna ner sej litegranna.
"Nej för fan, det är du som har gjort mej sån här. Varför ska du alltid bete dej som en idiot? Du gör allting fel och du är en dålig förebild för din bror!"
VAFAN!?
Visst, jag kan förstå att man kanske skriker för att man är arg. Men inte på sina barn!
Och absolut inte på det sättet.
Usch, sånt gör mej så arg.
Kommer det fortsätta hela dagen,som det brukar göra, kommer jag säga till.
Hittat ingen förklaring till varför man trycker ner sitt barn på det viset.
Och det är bara under helgerna hon skriker och gapar, resten av veckorna är det knäpptyst där innifrån.
GAAH, vill bara skrika.
Känner mej helt nollställd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0